Han heter Bo
fredag 30 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
Das Deutsche Herrentelefon klingelt nicht mehr...
Så, nu har jag fått så jag tiger.
Min tyska herrtelefon tiger.
Det måste ju definitivt vara ett straff, för all okärlek jag har givit den.
Men jag tänker inte be om förlåtelse. Den bara bekräftar sin identitet ytterligare och får på så vis bara mer förakt.
Tillbaka till Nokia 3310:an. Tröttsamt det också eftersom den inte heller är helt pålitlig. Och har man fått en ersättningstelefon när det bara var en vecka kvar på garantin på den gamla så har man visst ingen ny garanti.
Ljudet i den dog efter en månad.
Det kan vara mitt fel. Min okärleks fel.
Min tyska herrtelefon tiger.
Det måste ju definitivt vara ett straff, för all okärlek jag har givit den.
Men jag tänker inte be om förlåtelse. Den bara bekräftar sin identitet ytterligare och får på så vis bara mer förakt.
Tillbaka till Nokia 3310:an. Tröttsamt det också eftersom den inte heller är helt pålitlig. Och har man fått en ersättningstelefon när det bara var en vecka kvar på garantin på den gamla så har man visst ingen ny garanti.
Ljudet i den dog efter en månad.
Det kan vara mitt fel. Min okärleks fel.
lördag 24 januari 2009
FilmfestivalsFest
Blir bjuden på partyt av snäll kamrat som tycker att jag ska ha en försenad födelsedagspresnt.
Det tyckte jag var roligt.
Det börjar med att jag hittar ett sånt där inplastat VIP-kort på muggen.
I normala fall är jag är en väldigt ärlig och rättskaffens människa men just nu så fick jag lust att göra ett avsteg. Mest för att jag var nyfiken på vilka dörrar man skulle kunna öppna med det där kortet med den där bilden på Drakhuvudet.
Men så blir jag sådär rättskaffens igen och tänker att det kanske är nån stackars 18-årig jävel från Kristinehamn som sitter och lipar över sitt tappade pass, så jag lämnar in det.
Ångrar mig genast.
Men inte för att det hade inneburit att jag kunde fått mingla med Artisterna och Pressen på den högra sidan av det stora golvet på Trägårn istället för på den vänstra.
För så är det. Det är skillnad på människor och människor även på en FilmfestivalsFest i Göteborg i januari 2009. Mellan de två områdena har man byggt upp ett Staket. Vid ingången till Press- och Artistområdet står två funktionärer på vakt. Jag Gapar.
Det är ju inte precis ont om Plats. Jag menar, det är ju fortfarande lika många människor som ska samsas på samma totalyta.
På den högra sidan ser jag, upplysta av särskilt välriktade lampor, gamla journalistkollegor stå och stå och sitta och sitta och inte byta plats med varandra någon enda gång. De ser så himla glada och muntra ut. Inte.
Jag fattar inte grejen.
Däremot fattar jag grejen med de långa guldfoliegirlangerna som hänger, från balkongen och ner längs väggen till bakom soffan där andra Drakhuvudskortsmänskor sitter och sitter. Med en lätt rörelse kan jag lyfta ut de långa slingorna från väggen så att de hamnar framför ansiktena på soffmänniskorna som irriterat viftande försöker befria sig från guldet.
Och så en ny bekantskap. Anna Maria Espinosa. Vilken pipa, vilken känsla!
Tack. Det var en bra kväll.
Det tyckte jag var roligt.
Det börjar med att jag hittar ett sånt där inplastat VIP-kort på muggen.
I normala fall är jag är en väldigt ärlig och rättskaffens människa men just nu så fick jag lust att göra ett avsteg. Mest för att jag var nyfiken på vilka dörrar man skulle kunna öppna med det där kortet med den där bilden på Drakhuvudet.
Men så blir jag sådär rättskaffens igen och tänker att det kanske är nån stackars 18-årig jävel från Kristinehamn som sitter och lipar över sitt tappade pass, så jag lämnar in det.
Ångrar mig genast.
Men inte för att det hade inneburit att jag kunde fått mingla med Artisterna och Pressen på den högra sidan av det stora golvet på Trägårn istället för på den vänstra.
För så är det. Det är skillnad på människor och människor även på en FilmfestivalsFest i Göteborg i januari 2009. Mellan de två områdena har man byggt upp ett Staket. Vid ingången till Press- och Artistområdet står två funktionärer på vakt. Jag Gapar.
Det är ju inte precis ont om Plats. Jag menar, det är ju fortfarande lika många människor som ska samsas på samma totalyta.
På den högra sidan ser jag, upplysta av särskilt välriktade lampor, gamla journalistkollegor stå och stå och sitta och sitta och inte byta plats med varandra någon enda gång. De ser så himla glada och muntra ut. Inte.
Jag fattar inte grejen.
Däremot fattar jag grejen med de långa guldfoliegirlangerna som hänger, från balkongen och ner längs väggen till bakom soffan där andra Drakhuvudskortsmänskor sitter och sitter. Med en lätt rörelse kan jag lyfta ut de långa slingorna från väggen så att de hamnar framför ansiktena på soffmänniskorna som irriterat viftande försöker befria sig från guldet.
Och så en ny bekantskap. Anna Maria Espinosa. Vilken pipa, vilken känsla!
Tack. Det var en bra kväll.
måndag 19 januari 2009
söndag 18 januari 2009
Jag älskar mina vänner
Blir bjuden på gratinerad hummer och champagne och Kärlek.
Vi sitter hos M som lämnat Gbg för Sthlm, i hennes nya lägenhet (bredvid gallerian som måste vara pälstätast i landet), det brinner en eld i den öppna spisen och omgiven av mina bästa väninnor så har jag den bästa av födelsedagar.
Lycka.
Vi sitter hos M som lämnat Gbg för Sthlm, i hennes nya lägenhet (bredvid gallerian som måste vara pälstätast i landet), det brinner en eld i den öppna spisen och omgiven av mina bästa väninnor så har jag den bästa av födelsedagar.
Lycka.
torsdag 15 januari 2009
Fantastiska Formex
Vi börjar med en frukost. Den är väldigt Gul. Känns påsk på något vis.
Ägget däremot är inte ett dugg gult. Innanför det Vita är det Brunt.
Brun chokladkräm.
Lite crazy sådär.
Temat är Wonderland stories och mackan mättar och på min chokladbit står det Sexy. Allt är okej.
Vi vandrar runt i Sagan och jag Smittas.
Blir glad och inspirerad.
Shoppar loss.
Ja. Läsglasögon.
Och solläsglasögon.
Lite crazy sådär.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
